Livet som kamel!

                              "Många gånger har jag varit beredd att skicka iväg brickan, 
                               slita av mig förklädet,
                               slunga korkskruven och de foträta skorna 
                               rakt ner i grovsoporna!" 

Men jag har  ändå alltid samlat ihop mig; tagit upp brickan, knytit åt förklädet, skruvat ihop vinöppnaren & åter hoppat i Ecco-skorna och envist, övertygad, förhoppningsfull kommit tillbaka. Tillbaka till stressen, hysterin, värmen och stämningen.
Livet som kamel, transportarbetare, "servitrasa".... you name it! Varför denna tjusning, denna skräckblandade förtjusning som infinner sig när man nästan - nästan - "sitter i skiten", när det är på väg att - men bara på randen till... - att "spricka i 180"!? Varför fortsätter man denna galenskap? Därför tempot, pulsen, rörelsen, irritationen, ilskan & skällsorden lockar en tillbaka?

En krogblogg!? Ja, varför inte? Undertecknad har en del erfarenheter (c:a 20 år i restaurangmiljö...).
Så det finns en del att ösa ur denna outsinliga källe som ständigt pågår.
När man tror man har sett/hört allt .... Då kommer nästa situation.